Världen

Libanon, Ryssland, Thailand, Vitryssland, Ukraina, Uzbekistan, Afghanistan, Filipinerna, Ghambia, Indien, Sri Lanka, Iran, Irak.

England, Spanien, Portugal, Brasilien, Moldavien, Bulgarien, Rumänien, Colombia, Equador, Chile.

I morgon är det måndag. Då kör vi.

 

 

Besök på SFI

Idag var det en ganska rolig dag. Jag följde med mamma till hennes nya skola. Jag har inte fått någon dagisplats än och jag är för liten för skolan. Jag ska börja nästa år.

Det var tråkigt i början. Vi satt i klassrummet längst bak och jag såg bara alla vuxnas ryggar och läraren som stog där framme. Men jag förstod ingenting av vad hon sa. Och det var jättevarmt. Jag hade mina termobyxor på mig över de andra byxorna. Så jag bestämde mig för att sova lite.

Men sen kom läraren fram med en I-pad till mig. Jag blev glad först, för jag trodde att det skulle vara spel och sånt med det var bara typ att man skulle peka på en färg och så sa den nåt jag inte förstod. Och sen skulle man till exempel peka på ett huvud eller en arm och då sa den också sånt som jag inte förstod. Jag orkade inte hålla på med den.

Men sen kom hon fram med tuschpennor i många olika färger. Jag började rita. Jag började rita jättemycket. Läraren hade hur mycket papper som helst. Jag började med att rita av blommor. Först blommorna i fönstret och sen ritade jag av blommorna på en stor tavla. Mina favoritblommor är de med stora långa stjälkar. Så jag ritade mest sådana. Läraren kom förbi flera gånger och hon verkade verkligen imponerad. Jag förklarade för henne om de olika teckningarna, hur jag hade tänkt när jag ritade dem och vad jag hade ritat. Jag visade också hur jag hade tänkt med stjälkarna. Hon nickade och pratade med ord som jag inte förstod. Och så skrattade hon mycket. Jag förstod inte direkt vad hon skrattade åt. Men det kändes ändå kul.

Jag tittade på mamma. Hon såg lite mer avslappnad ut nu. I början tror jag hon var rädd. Min mamma är ung. Hon ser ut som en fotomodell.

Sedan fick de vuxna gå in till datarummet och jag bestämde mig för att följa med. Det var jätetråkigt att sitta där. Men till slut kom läraren in med pennorna och papper. Så jag började rita igen. Sedan kom en jättestor och gammal lärare in. Han var lärare John och han kunde prata ryska som jag. Han var rolig. Jag ritade flera teckningar för honom. Jag ritade mest olika kylskåp. Han verkade gilla det.

Han berättade att han kom till Sverige när han var barn. Jag tror att han också bodde som jag då. I en lägenhet ed många andra familjer.

Allt som allt kan jag säga att det blev en helt okej dag. Jag tror att jag ritade ungefär ett hundra teckningar. Och nu känner jag mig inte lika orolig för mamma längre.

Vilja rätt. Göra fel.

När allt blir fel. Fastän man satsade allt man hade för att det skulle bli rätt. Då kan man komma till en punkt när man tänker att: I sådana fall är det kanske bättre att jag inte satsar alls – för då var det ju i alla fall halvbra.

Det var i slutet av den här veckan. Jag har kommit in som ny lärare i en klass där jag jobbar två dagar i veckan. Den är extremt pratig. Det tycker samtliga lärare. Alla pratar hela tiden. Och framför alt när man ska berätta någonting för alla. Min känsla inför detta är bara: DET FUNGERAR INTE.

Så jag hade bestämt mig för att göra det till en klass som fungerar. Där folk kan känna att de lär sig och där de kan känna lugn och trygghet. Men jag tog i för hårt och för många gånger en dag. Jag såg det i deras ögon. Jag såg det på hoppet som på något sätt släcktes i vissa ögon. Och besvikelsen: ok, hon är en bitch. Jag som trodde att hon var snäll och bra.

Det uppstår så lätt missförstånd. Olika kulturer och olika språk och människor som kanske inte är vana att gå i skolan så mycket. Och människor som är i en utsatt situation i sina liv. De kan vara känsliga och ha lätt lätt åt sig. Tankarna om att jag inte gillar dem som personer kan växa snabbt. Och rykten också. Och konflikter.

I mitt huvud idag: De pratar ju mest för att de är intresserade och vill lära sig mer. De försöker förklara för varandra samtidigt som jag förklarar. Det är därför det blir så rörigt och ingen hör vad den andra säger. Men det är ju för att de vill lära sig. Varför var jag så hård. Varför är jag så hård? Varför kan jag inte vara en mjuk och bestämd lärare och få ordning på klassen?

Det är så lätt att gå över en gräns som lärare. Speciellt om man har höga ambitioner. Jag kanske skulle sluta att ta det på så stort allvar – bara nöja mig med att det blir halvbra. Folk säger till mig ibland att jag kan vara lite väl allvarlig…

Och samtidigt vet jag: den dag jag inte ger allt jag kan, utifrån mina förutsätningar, till eleverna. Då är det dags att gå vidare och sluta. För då har själva grundmeningen med jobbet på nåt sätt försvunnit.

Behöver istället tänka ut hur jag ska få tillbaks en positiv stämning mellan mig och eleverna nästa vecka. Samtidigt som jag tänker jobba för att få det lugn i klassen som jag anser behövs. Hur jag kan göra annorlunda. Men nu blir det fest. Det är lördag.

Mer glamour

Rolig idé av UR att låta några invandrare bo på slott och lära sig svenska med hjälp av lärare på några veckor och göra TV av det. Ett av mina favoritprogram har ju också varit Stjärnorna på slottet.

Men ändå synd att deltagarna inte får bo lika fint som Stjärnorna, i egna designrum, och ha det lika lyxigt med egen kock osv. Det får bli nästa säsong. Då borde de även få limousin och programmet borde gå på bästa sändningstid.

http://www.ur.se/Produkter/173302-Svenska-till-varje-pris

I Barcelona får man tydligen inte gå ut på gatan utan leg.

Vad händer?

Tips 1

Dagens tips, till er Sfi-lärare och även till andra, blir Sara Lövestams blogg. Hon jobbar som Sfi-lärare, skriver böcker och gillar också grammatik http://saralovestam.se/

Chokladtårta

När jag började den här bloggen skrev jag om att jag åt gräddtårta som jag fått av en elev. För att fira att hon hade klarat C-testet. Nu har jag ätit chokladtårta eftersom hon klarade D-testet.

Mycket har hänt däremellan. Bland annat gick smekmånadsperioden på det nya jobbet definitivt över. Dels på grund av organisatoriska och strukturella problem på arbetsplatsen och dels på grund av insikten om hur svårt det är att vara lärare, hur lite jag egentligen vet och kan, och hur lång tid det nog ofta tar innan man blir riktigt bra.

Men det har också slagit mig hur mycket av det som jag gillar och brinner för som faktiskt finns i mitt jobb:

språk, pedagogik, psykologi, organisation, lösning av krissituationer, snabba men intensiva möten, olika kulturer, kaos och återskapande av ordning.

Det har hur som helst varit intensivt och det känns som det ibland ofta är svårt att skapa sig en överblick. Man springer omkring och ja, jobbar. 

Imorgon flyger jag till Barcelona hur som helst och då kanske jag kan se lite klarare. Eller så kommer jag bara sitta i solen och dricka kaffe med min kompis. Och eventuellt gå ner till stranden. Och kanske till en klubb. För er som är intresserade.

Ordföljden

Gjort på gillar Vetebullen café de har de att om jag Hornsgatan.

Så kan det bli om man inte har lärt sig ordföljden.

Om man kan ordföljden så blir det så här:

Jag gillar att de har gjort om café Vetebullen på Hornsgatan.

Och nu ska jag gå dit och fika. Men ibland tänker jag på dem som har en helt annan ordföljd med sig och som heller inte känner till begreppet ordföljd och inte heller begrepp som verb, subjekt, pronomen etc., ens på sitt eget språk. För dem kan det bli komplicerat.

Ja

Fredag ja. Hemma snart. Glad. Ja. Trött. Ja. Skola ja. Nu. Idag.

 

 

Finsk radio

– Jag visste inte att du pratade finska, säger städaren som kommer in i mitt arbetsrum och städar golvet.

– Men jag pratar inte finska.

– Du bara lyssnar på finsk pratradio?

– Gör jag?

– Ja, du har gjort det ganska länge nu.

#Språk som språk.